Intressant inlägg..
Jag kan kolla på många bloggar om dagen, mest för att lämna mina avtryck och marknadsföra mig men också för att bara kolla på bilderna och inspireras. Men sen har jag vissa bloggar jag verkligen läser och följer för att dom verkligen har något intressant att komma med. En av dom är Rose-Marie, bloggaren Bambi. Idag såg jag ett inlägg om en dokumentär som tog upp det här med mammaroller och jämställdhet. Jag har inte vart så insatt i vad feminister vill och förespråkar för dom feminister jag stött på är såna som är för extrema för mig, som vägrar raka sig för att mannen inte gör det, som vill visa upp tuttar överallt för att män kan, som gärna använder vulgära ord bara för att .. och det blir tillslut, för mig, en negativ grej att vara feminist. Jag vill ha det jämställt men jag vill inte vara en man för det. Jag vill vara kvinna, jag vill att män är män, kanske för att jag kommer från en annan kultur i grund och botten? Men jag rakar mig gärna, avskyr hår. Jag vill ha en man med muskler och jag vill inte vara större än vad min man är. Jag använder mig inte av en massa vulgära ord för jag känner inte att jag är den personen, jag är bättre än så, för mig är det lågt och kanske det har med min uppfostran att göra men jag är tacksam för den biten. Inte lätt att komma in på jobbet och skrika omkring orden F*tta hejvilt. Hur länge tror du att du får behålla jobbet då? Hur många vänner vill fika med dig ute på uteserveringen då? Nä alltså man kan väl vara feminist, tro på sin grej utan att vara så vulgär och grottmänniska? Men vad som är för mycket för mig kanske är helt normalt och okej för andra så vem säger att jag har rätt. Men bara för det så betyder det inte att jag inte vill ha det jämställt, man måste få vara kvinna eller man och ändå vara jämställd, jag vill inte vara det andra könet och jag vill inte vara en HEN för det. Jag är jag, kvinna, fru, mamma, MEN vi kan ändå ha det jämställt i hemmet. ;)
Hur som helst så skrev bloggaren Bambi om stress i vardagen, att vi mammor gärna tar på oss allt i hemmet, blir projektledare över hushållet och i sin tur sönderstressade mer eller mindre för vi har massor att hålla i huvudet. Vi ska fixa och trixa med vantar och mössor inför skolstart, komma ihåg möten och APT dagar (när dagis stänger tidigare pga möten), rodda semester och planera nya året.. etc. Tillslut är vi för stressade och det är ju egentligen vi själva som gör det. Jag har svårt att lämna över, jag har svårt att släppa kontrollen, jag har svårt att släppa taget och ge mannen alla dessa uppgifter. För jag litar mer på mig själv och vill ha det på mitt sätt, men det skapar en jädrans massa stress för mig också, för jag har mer än så att ha i huvudet. Varför är man så? Varför skapar man så mycket krångel för sig själv? Korkat eller hur?
Men en viktig punkt, vi får inte glömma hur bra vi har det i Sverige. Mammor i Usa måste lämna bort sina bebisar för dom har inte betalt och rätt till mammaledigt i flera månader som vi har här i avlånga landet. Vi kan vara hemma med barnet och njuta av dom i ett helt år och mer till och med. DET är något vi inte får glömma att vara tacksamma över.